Mitt utbrott över den skärpta tillämpningen av upphovsrättslagen har haft viss
effekt. Jag får en del glada tillrop.
Jag har också lärt mig en del saker. Och fått idéer.
1) Brännvinsadvokatyr blir ett respektabelt yrke
Till att börja med är detta med jakten på fildelare och kopieringar en del
av "juridifieringen" av samhället, att vi ser mer och mer av jurister som
springer runt och stämmer varandra, det blir en business i sig att försörja
sig med hjälp av lagar och förordningar.
Det är brännvinsadvokatyr upphöjt till en näringslivsbransch.
Någon har kastat fram tanken att det i framtiden blir mer lönsamt för vissa
segment i musikindustrin att plocka in böter från fildelare än att sälja
skivor....och en jävla massa jurister kan förstås försörja sig på detta, på
samma sätt som deras kollegor försörjer sig på att överklaga beslut om
upphandling eller vad det nu kan vara.
2) Har politikerna valt sida?
Det verkar också vara så att politikerna inte riktigt tagit tag i den här
frågan, och de som gjort det springer industrins, särintressets, ärenden.
Det är självklart att det blir så, eftersom den breda allmänheten har ett ganska litet utbyte av att engagera oss i den här frågan, våra eventuella
vinster i kronor är små i förhållande till vad ett anti-
antipiratbyråengagemang kostar. Det är inte värt att sitta uppe på nätterna
för. Att låta särintresset breda ut sig kostar oss som individer, säg, några
hundralappar per år, medan särintresset däremot sitter uppe dygnet runt för
att få kamma in de miljarder som dessa hundralappar blir om man lyckas klämma 9 miljoner svenskar på pengarna.
Vi betalar exempelvis några öre per inspelningsminut när vi köper en inspelningsbar skiva eller kassett. Småpengar för oss, men summerat blir det gigantiska pengar som håller liv i en hel hord av intressenter, se www.copyswede.se!
Men jag föreställer mig att allt fler märker av problemet med den stränga
upphovsrättsliga tillämpningen. På högskolor och universitet exempelvis, där
man varit vana att fritt kunna kopiera undervisningsmaterial, har man nu
problem att hantera kurslitteraturen (artiklar, särtryck etc) rationellt.
Och kursböcker som tagit slut i handeln, därför att förlagen varit försumliga
och inte tryckt upp tillräcklig mängd, får inte institutionerna trycka upp som
nödlösning, eftersom förlagen tycks ha gaddat ihop sig för att inskärpa att
pekpinnarna vässats.
En grinigare inställning helt enkelt.
Jag tror därför att den här frågan går att politisera. Av allmänintresset.
Fler kommer upp på banan när de märker att politiska konkurrenter snärjts av
lobbyister och valt att lyssna på särintresset istället för de breda folkliga
intressena.
Eller annorlunda uttryckt.
Först på plats är särintresset. Först därefter
finner allmänintresset sina advokater. Rented Strangers möter Folkets
Företrädare.
07.36
[skriv kommentar]
